maby stronger

jag har varit precis som du och precis som alla andra. Men någonstans på vägen tog allting stopp. Jag slutade bry mig om sådant som egentligen inte har någon mening. Vad spelar det för roll om man varje dag går och sätter på sig sin mask för att vara någon annan, någon annan som alla andra vill att man ska vara. Vad är det som får en att må bättre då. Ingenting.. Och jag tror även att självkänslan och självförtroendet sjunker ju mer man anpassar sig efter samhället. Man måste få vara sig själv. Men som sagt jag har varit precis som du, men det är inte den jag är idag. Och helt ärligt så mår jag bättre av att vara mig själv än någon annan.

glad, förväntansfull

Livet känns bra, bättre än någonsin. Allt känns bra och det är inte långt kvar. Som jag har längtat, under flera år. och äntligen händer det. Jag är så glad, så förväntansfull. 

 

Just Open your Eyes and see That life is Beautiful

Hon vaknade alldeles för tidigt, för tidigt för att vara hon och för tidigt för att känna smärtan. Men ändå så fanns den där, värre än det brukar vara. Hon vet inte vart hon ska ta vägen längre, hon kan inget annat än hoppas, men efter 365 dagar finns det knappt något hopp kvar. Hon längtar tills den dagen hon vaknar utan att känna smärta, hon längtar och hoppas sådär mycket som bara hon kan att den dagen någon gång kommer komma.

äntligen

Jag är förväntansfull, glad och lycklig. Jag längtar tills den dagen som jag längtat till så mycket. Jag längtar tills den dagen då det bara är du och jag. äntligen. 

.

Hon var ensam, ledsen och besviken. Besviken på sig själv för att hon var på väg att svika sitt löfte till sig själv hon hade lovat sig själv att hela tiden vara glad och att hela tiden vara den där lyckliga och glada tjejen. Den tjejen som orkar och kan allt. Men hon kunde inte komma bort från allt det onda. Allt det där som finns i bakgrunden, alla lögner, svek. Hennes otrygghet. Allt fanns där och till en början är det lätt att försöka glömma och förlåta men efter år och dagar är det svårt att hitta tillbaks utan förändring. Hon ville ha en förändring, skapa sin egna trygghet, rutiner med den hon älskar. Den hon alltid kommer att älska, han som betyder allt. Hon ville förändras med honom men hon vågade knappt hoppas.

Vi vill helst vara lyckliga själva även om det betyder att någon annan är olycklig.

Ibland undrar man vad det är som krävs för att en människa ska få må bra. Vad är det folk är villiga att göra för en annan människas lycka. Eller vill man inte göra något då man är rädd att den ska bli lyckligare än en själv. Jag undrar om man kan förstå vad andra människor behöver. Jag undrar om man kan tänka på någon annan istället för än själv. Om man kan sätta någons lycka på spel eller om man kan gör allt för att en människa ska bli lycklig.

För visst är vi själviska. Vi tänker oftast bara på vad som är bäst för oss själva. Vi vill helst vara lyckliga själva även om det betyder att någon annan är olycklig. 

 

julen

Julafton i morgon, egentligen har jag ingen julkänsla alls. Dagen eller faktiskt flera dagar innan brukar man längta efter julafton. Då det brukar vara en bra dag med god mat och trevlig stämning. Men jag känner inte riktigt för det, den spänningen i kroppen som brukar finnas, finns inte där längre. Jag vet inte varför, jag kanske har blivit så pass stor att det inte känns lika spännande. 

han är den enda som har sätt henne.

Hon behöver honom för att kunna må bra. Det är något som är säkert en dag som denna. Hon är tom utan honom. Hon är rädd, ensam, otrygg. Utan honom. Hon ser allas blickar runt om i rummet men ingen blick leder till henne själv. Det är ingen som ser henne, hon känner sig osynlig. Det är bara han som kan se henne. Han är den enda som har sätt henne.

Tårarna föll ner för kinden av rädsla. Att förlora allt hon just byggt upp. Det som tagit år att bygga. Tryggheten hon hade skapat alldeles själv höll på att försvinna. När tryggheten försvinner, försvinner även hon. Hon har inte längre någon ork till att bygga upp någonting nytt. Och utan tryggheten är hon ingenting. Utan tryggheten är hon tillbaks där hon var för några år sedan. Hon frågar sig själv om hon är stark nog att ta sig igenom det här men hon är rädd för att svara. Hon måste orka, hon har lovat sig själv att orka. Men hon är rädd för att inte orka. Hon är rädd för att falla.